Vrbaby

Jag har insett att nästan allt som skrivits om kärlek är sant. Shakespeare sa "resor leder till kärleksmöten" personligen har jag ingen erfarenhet av något sådant.. Men det hade säkerligen shakespeare..

Jag tänker nog mer på kärlek än man borde, men jag är ständigt faschinerad av dess kraft, att ändra och definiera våra liv. Det var också Shakespeare som sa: kärleken är blind, det är något jag vet är sant.. För somliga, helt oförklarligt, falnar kärleken. För andra är den helt enkelt, förlorad.. Men återligen, kärleken kan också hittas, om än bara för en kväll.. Så finns det en annan slags kärlek, den grymmast sorten. Den som nästan dödar sina offer. Den kallas obesvarad kärlek. De flesta kärleksberättelser handlar om folk som blir kära i varandra. Men resten? Hur är det med dom berättelserna? De som är kära på egen hand.. De som är offer i en endsidig kärleksaffär, de som är de förbannade av de älskade. De är de oälskade, de skade som står upp, som egentligen bara skulle vilja ramla ihop och aldrig mer resa sig. De är som handikappade, utan handikappsparkering..

Hur avgör man då?Jag som frivilligt älskat honom så länge. Jag är drabbad av förbanelsen att vara kär i mannen, som inte älskar mig tillbaka.