sorgset vackert
Kom precis hem från kyrkogården. Massvis med tända ljus som lyser upp höstmörkret och skapar en slags värmande känsla, så här borde det se ut varje dag för det är fruktansvärt varkert att titta på.
Jag tycker inte om att vandra på kyrkogårdens stenplattor, upp genom gräset, förbi några träd och slutligen komma upp till en gravsten och stå på den jord där dom ligger, dom jag saknar mest av allt. Det gör mig lika ledsen varje gång och jag ryser i hela kroppen trotts att jag vet att det är något vackert, man tillägnar dem en extra tanke just den här dagen och tänder ett värmande ljus. Ja, men det är väl så livet ser ut, någon gång kommer vi alla gå bort och då är det förhoppningsvis någon som står på exakt samma kyrkogård och saknar oss. Man vet inte varför men en vacker dag får man veta varför livet slutar som det gör. I miss u all ♥
