Det finns någon där uppe
Hej. Jag vet inte riktigt hur jag ska börja.. Sekunder som blev till minuter, minuter blev till timmar och timmar som kändes som en evighet. I morse fick jag ett av mitt livs hemskaste uppvaknande.
Mamma helt förstörd ute i hallen, springer och letar efter jackor och pappa som försöker lugna ner henne men samtidigt är i chok. Min bror hade kört av vägen. BAM, det kändes som ett baseboll trä i ansiktet. Min första tanke, inte Peter, inte min älskade Peter, inte min bror! Mamma ber mig vara kvar hemma och passa hunden och när de åker kommer första choken, börjar gråta och skaka, springer upp och hämtar mammas cigg paket och sätter mig i köket och vet inte vad jag ska ta vägen, jag sitter där helt tom, paralyserad och minns ingenting av det jag tänkte. De berättade att han var fastklämd och att de var tvungen att såga bort taket, ja nu blir han förlamad tänkte jag. Efter ett tag ringde mamma och sa att min faster var på väg och att vi skulle komma till akuten. Jag stormade ut i regnet och Shervin blev kvar här hemma och passade hunden, tack du är en ängel!
Nu är vi hemma, hela familjen. Min bror mår bra, men han är chokad och grät i bilen på vägen hem. Jag också. Han har väldigt ont i nacken och ryggen men det fanns inga skador när man tittade på röntgen bilderna. Min bror hade ängla vakt och om jag ska tacka gud för någonting i mitt liv så är det nu. Jag skulle aldrig klara av en sådan förlust eller att han skulle bli förlamad eller liknande. Bilen Var helt förstörd men det finns inga bilar i hela världen som skulle betyda mer än ett liv och jag hoppas jag aldrig mer få se en sån bil här nå mer. Man ska inte ha rally bilar eller vad sjutton det var för bil, men samtidigt kan jag vara glad att han hade just den bilen för sätet i bilen var specialutformad och hade förmodligen en ganska stor inverkan på att det gick så bra. Läkarna sa också genom att Peter är så pass tränad så bidrog det också väldigt mycket till att han klarade sig utan allvarliga skador. Och lycklingtvis snurrade bilen runt och krockades bakifrån och sen framifrån.
Nu kan man äntligen andas ut, men jag känner fortfarande hur choken tog över hela mitt inre och plågade mig. Ingen ska behöva få se sin bror ligga på en stenhård platta inne på akuten med nackskydd. Jag älskar dig bror, du får aldrig lämna mig. Inte nu.
Hittade bara en rätt så gammal bild, men han är alltid lika underbart vacker! Jag älskar dig du är världens bästa storebror, du skrämde mig något ofantligt idag, gör aldrig om det ♥
Mamma helt förstörd ute i hallen, springer och letar efter jackor och pappa som försöker lugna ner henne men samtidigt är i chok. Min bror hade kört av vägen. BAM, det kändes som ett baseboll trä i ansiktet. Min första tanke, inte Peter, inte min älskade Peter, inte min bror! Mamma ber mig vara kvar hemma och passa hunden och när de åker kommer första choken, börjar gråta och skaka, springer upp och hämtar mammas cigg paket och sätter mig i köket och vet inte vad jag ska ta vägen, jag sitter där helt tom, paralyserad och minns ingenting av det jag tänkte. De berättade att han var fastklämd och att de var tvungen att såga bort taket, ja nu blir han förlamad tänkte jag. Efter ett tag ringde mamma och sa att min faster var på väg och att vi skulle komma till akuten. Jag stormade ut i regnet och Shervin blev kvar här hemma och passade hunden, tack du är en ängel!
Nu är vi hemma, hela familjen. Min bror mår bra, men han är chokad och grät i bilen på vägen hem. Jag också. Han har väldigt ont i nacken och ryggen men det fanns inga skador när man tittade på röntgen bilderna. Min bror hade ängla vakt och om jag ska tacka gud för någonting i mitt liv så är det nu. Jag skulle aldrig klara av en sådan förlust eller att han skulle bli förlamad eller liknande. Bilen Var helt förstörd men det finns inga bilar i hela världen som skulle betyda mer än ett liv och jag hoppas jag aldrig mer få se en sån bil här nå mer. Man ska inte ha rally bilar eller vad sjutton det var för bil, men samtidigt kan jag vara glad att han hade just den bilen för sätet i bilen var specialutformad och hade förmodligen en ganska stor inverkan på att det gick så bra. Läkarna sa också genom att Peter är så pass tränad så bidrog det också väldigt mycket till att han klarade sig utan allvarliga skador. Och lycklingtvis snurrade bilen runt och krockades bakifrån och sen framifrån.
Nu kan man äntligen andas ut, men jag känner fortfarande hur choken tog över hela mitt inre och plågade mig. Ingen ska behöva få se sin bror ligga på en stenhård platta inne på akuten med nackskydd. Jag älskar dig bror, du får aldrig lämna mig. Inte nu.
Hittade bara en rätt så gammal bild, men han är alltid lika underbart vacker! Jag älskar dig du är världens bästa storebror, du skrämde mig något ofantligt idag, gör aldrig om det ♥
Kommentarer
Trackback
